Du gamla, Du fria

Dikten skrevs av fornforskaren och folkloristen Richard Dybeck (1811 - 77) till

en folkmelodi från Västmanland.

Sången framfördes offentligt för första gången 1844, men fick sin karaktär av patriotisk folksångkring sekelskiftet. Den har emellertid aldrig officiellt antagits som nationalsång.

Du gamla, Du fria, Du fjällhöga Nord

Du tysta, Du glädjerika sköna.

Jag hälsar Dig vänaste land uppå jord.

/:Din sol, Din himmel, dina ängder gröna:/

Du tronar på minnen från fornstora dar,

Då ärat Ditt namn flög över jorden.

Jag vet att Du är och Du blir vad du var

/:Ja, jag vill leva, jag vill dö i Norden:/

GRÖNA, GRANNA, SKÖNA, SANNA SOMMAR (Lill-Babs)

Välkommen, gröna, granna, sköna, sanna sommar!

Du kom så lagom, det har varit kallt.

Välkommen, gröna, granna, sköna, sanna sommar!

Och slå dig ner och känn dig hemma överallt.

Nu är det åter tid att ligga ner vid stranden

Och hålla handen på sin vän

Och om det regnar kan du krypa under sanden

Och leka gömma eller drömma så igen.

Välkommen, gröna, granna, sköna, sanna sommar!

Nej låt oss duka och ställa till fest.

Välkommen, gröna, granna, sköna, sanna sommar

Hej låt oss hurra, ty sommarn är bäst.

Välkommen, gröna, granna, sköna, sanna sommar!

Du kom så lagom, det har varit kallt.

Välkommen, gröna, granna, sköna, sanna sommar!

Och slå dig ner och känn dig hemma överallt.

Nu i den ljumma kvällen hörs musik som lockar

Ett band som rockar någonstans

Och tusen dofter ifrån ängen bara pockar.

Så varför sitta och blott titta – Ta en dans!

Välkommen, gröna, granna, sköna, sanna sommar!

Nej låt oss duka och ställa till fest.

Välkommen, gröna, granna, sköna, sanna sommar

Hej låt oss hurra, ty sommarn är bäst.

Дата добавления: 2015-08-02